Av: Docent Kai Knudsen, Anestesidivisionen/SU/ ------ BAKGRUND Bett av giftorm i Sverige sker i huvudsak av huggorm (Vipera berus) som är den enda giftiga art som förekommer naturligt i landet. Ormbett inträffar vanligast längs med kusterna, framför allt sommartid. Cirka 70 patienter per år läggs in på sjukhus i Sverige för vård efter ormbett. Vuxna huggormar blir runt 60 cm långa och har ett karaktäristisk sicksackformat mönster över ryggen men ormen kan även vara helt svart eller grå. Huggorm kan ibland förväxlas med hasselsnok som dock har en rund pupill till skillnad från huggormen som har en vertikal slitsformad pupill. Huggormsgiftet innehåller en rad proteolytiska enzymer som kan ge allvarliga generella symtom med utveckling av svimning och chock men vanligare är att symtombilden begränsas till lokala symtom med smärta och svullnad kring bettstället. Huggormsgift kan orsaka uttalade lokala nekroser med blåsbildningar, särskilt i fingrar och tår men reaktionen inskränker sig oftast till måttlig rodnad och svullnad och ett karaktäristiskt bettmärke. Ormar indelas vanligen i viperidae (huggormar) och elapidae (giftsnokar). Bland viperidaearterna märks europeiska huggormar inklusive den svenska, skallerormar och Russels huggorm (eng. Russels viper). Bland elapidaearter märks kobror, mambor, korallormar, tajpaner och krait (sydostasien). Flertalet av elapidaearter ger neurotoxiska skador medan viperidaearter i huvudsak ger muskelsönderfall och koagulationspåverkan inklusive dissiminerad intravaskulär koagulation (DIC). I Sverige inträffar cirka 200 bett per år vilket innebär något enstaka dödsfall varje årtionde, senast kända dödsfallet var år 2000. I hela Europa anges dödligheten till 30-50 personer per år. Mortaliteten av huggormsbett är så låg som 1-2 promille. Läs mer om Ormbett >>
|
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar